Anpassa textstorlek    A A A 
Välkommen till SANDSJÖ / Lillögda!
   Nyheter Kalender Fotoalbum Dokumentarkiv Gästbok
Navigering
    ::   Hem 
    ::   Stöd Byaföreningen 
    ::   Byns historia 
    ::   Lillögda 200-år/1984 
    ::   Karta från 1927 
    ::   Skolan i byn 
    ::   Sandsjö By 
    ::   Siksjö skola 
    ::   Affärslivet i byn 
    ::   Tankar kring miljö 
    ::   Kapellet 
    ::   Utflyktsmål 
    ::   Fiske 
    ::   Jakt 
    ::   Vindkraft 
    ::   Idrotten i byn 
    ::   50 - talsbilar 
    ::   Veterantraktorer 
    ::   Tidningsurklipp 
    ::   Visor/Dikter 
    ::   Berättaren Edvin Mellgren 
    ::   Gamla berättelser 
    »   Sandsjömordet 
    ::   Gammola 
    ::   Övre Lögdeälvens FVO 
    ::   Försäljning av jaktkort/småvilt 
    ::   Skoterleder runt byn 
    ::   Gästbok 

KONTAKT

Kjell Domeij
Lillögda 406
919 92 Åsele
Tel: 070-233 41 35
kjelldomeij11@hotmail.com
Lillögda Byaförening
Konto 8420-2, 923 391 776-5

ÅSELE.NU

Besök sedan 1 Nov 2010
24034

En händelse från den här tiden, som det har berättats mycket om, kom vi att kalla för Vägselemordet. Det utspelade sig sommaren 1920 och det hände egentligen inte i vår by Vägsele utan i Sandsjö utanför byn Lillögda ungefär tre mil från Vägsele. Men mördaren kom så småningom att bo nära Vägsele. Han till och med hälsade på hemma hos oss ibland och anledningen var att vår far till och från arbetade tillsammans med honom i skogsarbete. När han besökte vårt hem höll vi barn oss ganska lugna. Kanske mest för att hans röst var så dov och mörk.

Otto Hansson var torsdagen den 29 juli 1920 på cykel på väg hem efter att ha hämtat en skogslikvid på 9 000 kr, när han en halvmil från sitt hem blev rånad efter att ha blivit skjuten i både hand och ben och sedan misshandlad i huvudet. En viss 29-årig man, Jonas Jonsson, blev snabbt anhållen men nekade, trots att han hade 2 000 kr på sig och dessutom var blodig. Rånet skedde på torsdagskvällen och Hansson, som var illa skadad i huvudet, opererades på fredagen men avled efter ett par dygn.

     Jonsson nekade länge, men efter en veckas förhör bröt han ihop, föll i gråt och erkände. Han hade fästmö i Umeå och hade brist på pengar och eftersom han funderade på att sätta bo behövde han pengar. Så här berättade han efter erkännandet.

     "Jag reste från Umeå till Sandsjö för att utföra rånet. Ångrade aldrig tanken under planerandet, men efteråt. Men jag trodde aldrig att jag skulle bli upptäckt. I tidningen i Umeå läste jag att likviden skulle lämnas ut i Lillögda på torsdagen mellan klockan 15 och 16. Jag var ensam om brottet."

Av Jonssons berättelse framgick även följande.

     Veckan före rånet gjorde Jonsson ett inbrott i byn Fjällberg och tog då ammunition till rånet. Dagen före rånet sa han till sina anhöriga, att han skulle åka ner till Umeå men tog sig istället till en skogskoja, där han övernattade. Dagen efter gick han till den plats han hade sett ut för rånet. Han såg vid halvtvåtiden Hansson cykla mot Lillögda. När denne vid nittontiden kom cyklande tillbaka sköt Jonsson ett skott på cirka 30 meters håll. Han trodde att Hansson skulle förlora medvetandet, så han inte skulle kunna se vem som hade rånat honom.

Otto Hansson sprang sårad mot Jonsson, som nu tänkte avbryta rånet.

     - Vad tar du dig för? skrek Hansson och då sköt Jonsson ändå ytterligare ett skott. Hansson föll men kunde resa sig. Då slog Jonsson med gevärskolven mot Hanssons huvud, tog pengarna och flydde genom skogen. Han tog sig sedan via Lycksele ner till Hällnäs, där han gömde 7 400 kr. Tog sig sedan till Umeå där han blev anhållen vid tiotiden på fredagen. Han hade då 2 000 kr på sig.

     En trasig gevärskolv hittades i en myr cirka 200 meter från platsen för dådet. Jonas Jonssons bror Ossian anhölls också som misstänkt för dådet men nekade och släpptes efter att hans alibi hade styrkts.

     Pengarna, som Jonsson hade gömt i Hällnäs, återfanns och vid anhållandet hade han dessutom knappt 1 900 kr på sig. Han hade förbrukat 104 kr.

     - Nej, inte värst. Det ska Jonsson ha svarat, när han vid den tredje rannsakningen i Åsele fick frågan om inte allt var hemskt.

     Jonsson hade en del småbrott sedan tidigare på sitt samvete. Han erkände, att han hade varit en "slagskämpe och bråkstake". Under värnpliktstjänstgöringen dömdes han några gånger för olydnad och hamnade i arresten. Vintern 1915 hade han arbetat hos Otto Hansson och de blev ofta "osams och grälade".

     Åklagaren yrkade på dödsstraff, men Jonsson dömdes, enligt så kallade hörsägen, till livstid. (Dödsstraff i fredstid avskaffades i Sverige 1921. Den senast avrättade, 1910, hette Anders Ander.

     "På Långholmens fängelse har jag suttit i arton år men dit kommer jag aldrig mer". Det ska Jonsson ha sagt efter sin frigivning och så blev det. Han kom aldrig mera till Långholmens fängelse. Han slog sig ner och bodde i en skogskoja i närheten av Vägsele under resten av sitt liv.

Författare

Lars Lindgren

bördig från Vägsele, nu boende i Umeå. Han har skrivit tre deckare och en annan bok. I den andra boken ingår ett kortare avsnitt om ett mord i Sandsjö. 

Stort Tack till Lars !

 

 

 

Sponsorer
Lappmarksbonden
Holmgren Bygg AB
Timra I Åsele
Danielssons Ko & co
Vandrarhemmet Gafsele Hostel
Hälla 50 tals Café
Lappvärket AB
Roger Josefssons Åkeri
JTR Lining
Edströms Åkeri
Studieförbundet vuxenskolan
Arvid Eckerskog Firma
Romby´s i Lomsjö
Scherdins redovisnings & konsultbyrå
Näslunds Väg AB
Björnes Måleri & Golv
Camp Lapponia, Vi arrangerar fiske, jakt och naturäventyr i södra Lappland.
Lindero Lantbruk
  Åsele byaportal © 2017 - byaradet@aselebyar.nu Design o teknik - EZIT